Joakim EricssonComment

Autumn love

Joakim EricssonComment
Autumn love

Ja, det går att njuta av höstens dystra känsla med hjälp av kameran.

När man åker hem på lunchrasten för att gå med Aya som idag, den nionde oktober fyller åtta år, så får kameran följa med hängandes över axeln. Det är hennes dag och jag tänkte att jag ska försöka fånga nån bild på min tös.

 

Aya, 2024

 

När man rör sig i Ayas takt så hinner man ta in naturen och dess skönhet.

Det enkla med hösten är kontraster och färger som exploderar som gör att tråkiga objekt sticker ut lite extra. Allt från intressanta kompositioner med löven i vattenpölarna och våta glänsande löv i träden med kontraster utan dess like. Det gör att vad som helt blir intressant, nästan i alla fall.

 
 

Många gånger handlar det bara om att kameran, den ska med ut. För annars får man inga bilder.

Jag kanske knäppte tio bilder denna promenad men det betyder mer än vad man tror. För det triggar den kreativa ådran lite för var bild man tar, precis den känslan jag vill ha oftare. Som av någon anledning har försvunnit i distraktionen av allt annat som hänt i livet, eller händer. För nu lägger man mycket energi på arbetet och när man kommer hem så är man helt tömd på energi. Det är synd samtidigt som jag tycker det är viktigt att fokusera på något som betyder mycket, just nu är det jobbet och mina kollegor.

Men min lilla tös tar mig till andra ställen mentalt och det är befriande. Annars har man nog bränt ut sig redan känns det som. Det är min lilla ängel som har räddat mig varje dag som natt men nu med de senaste veterinärbesöken så känner man en oro över att bli lämnad ensam. Det är egentligen bara mina tankar som gör att jag fokuserar på det värsta som kan hända och förhoppningsvis blir det många år till med Aya.

 

Aya, 2024