Allright…

Visst att man är en morgonmänniska men denna gång slog jag mitt egna rekord.

Vaknar till när Aya vill in under täcket, min hund som alltid sover med mig i sängen och hon gillar att vara lilla skeden. Men denna gång orkade jag inte koppla av och somna om. Klockan var 1.59 när jag väckte mobilen för att kolla klockan. Allright, sa jag till mig själv mumlande, lika bra jag går upp och gör något av detta.

Så jag laddade batterierna till kamerorna, drönaren och powerbanken. Bara för att, powerbanken har jag ingen nytta av på en morgontur. Men också passade på att ta upp kylbagen från källaren och ladda den med allt en frukost ska innehålla. Lastade bilen med allt runt 5 tiden och sen bar det iväg.

Aya fick vara kvar hemma, hon är inte typen som gillar tidiga mornar och sover helst till efter 10-tiden.

Väl framme så kliver jag ut ur bilen och blir välkomnad av två älgar som står helt stilla och stirrar på mig. De hade ingen större brådska att lämna men började så småningom att röra sig bort över krönet.

Platsen jag kliver ur på har jag varit på ett par hundra gånger utan att överdriva. Hit har jag oftast färdats på cykel för att njuta av utförsåkningen, den enda riktigt roliga vi har i detta område. Stort plus att det ligger nära hemmet också såklart.

Nu är jag här i annat syfte. Att fånga dimman i dalgångarna utöver landskapen med solens varma strålar över horisonten som belyser dimman. Dimman låg tät på lägre höjdmeter så när jag färdades uppför backen mot Värmullsåsens topp så lättade det direkt och jag förstod att det skulle kunna bli bra detta.

Först hade jag tänkt mig en kopp kaffe och vänta på solen skulle komma upp men nu kändes det som jag var sen och lite stressad så jag springer upp på toppen direkt jag klev ur bilen för solen hade redan stigit upp över horisonten. Tänk att jag blev försenad trots att jag gick upp vid 2 tiden på natten…

Är mycket nöjd med möjligheten att kunna isolera landskapet med mina zoomobjektiv. Det blir något helt magiskt när man kan komma nära i landskapsbilderna jämför med när man fotografera med vidvinkel eller normal brännvidd på objektiven. Hade funderat på om jag skulle sälja mitt 100-400mm för det kändes nästan överflödigt när jag började använda 200-600mm.

Men nu kom det till nytta, återigen. Så det kanske betyder att jag behöver ha detta i min arsenal.

Efter man landat på en plats man bestämt sig för att vänta in ljuset och se hur det förändrar landskapet så står man ofta väldigt still och är tyst. Det resulterar alltid med att fågellivet drar igång igen och man kan till och med få lite fler varierande bilder. Det blev mest bilder på småfåglarna i närheten men såg flera större fåglar som tjäderhöna, korpar och en gök, inte så stor kanske som de andra. Dock blev bilderna suddiga och göken hann jag inte med alls då kameran var avstängd och tog för lång tid att starta upp. Den lilla blåmesen poserade fint i alla fall.

På vägen hem så åkte jag lite omvägar långsamt och stannade upp efter vägkanten för att fotografera. Även då bjöds det på tillfällen med en hackspett som satt i ett träd och sjöng där dimman låg så tjockt att man knappt kunde se den. Otur att inte den satte sig perfekt för en silhuett men det kommer fler tillfällen.

Får försöka ta en tidig tur igen under veckan, det var riktigt gött ute och man kände solens varma strålar tydligt.