Puffins

Impulsiv

Det var länge sen jag kände igen mig vid det ordet.
Förr så kändes det som rätt ord för mig och hur människor beskrev mig men på senaste åren har det svalnat lite, tyvärr.

Varför jag säger tyvärr är nog för att alltid efter jag gör något sådant här så känner jag mig så berikad av lycka. Det ger så mycket varenda gång man kommer iväg på något som man kommer i stort sett samma dag. Hade man varit miljonär så hade man nog aldrig suttit så här låst hemma för att man måste iväg till arbetet. Nej herregud, då har nog flygbolagen fått ta alla mina pengar alternativt någon husbilsförsäljare som säljer sin största husbil.

På onsdag kväll sitter jag och funderar på om man inte ska ta tag i detta med Runde, som jag pratade med en vän nere på jobbet om. Tiden håller ju på att löpa iväg och jag kanske missar tillfället då de finns på Runde dessa fina varelser.

Ringer och kollar om jag kan lämna Aya hos någon för ett par dagar och det är inga problem som tur är. Mycket tacksam för detta då det avlöser mig från det enda jag har som jag har ansvar för. Strax efter det positiva beskedet så tar jag med ett stort glas rött och skriver en snabb checklista för vad jag behöver ha med mig. På med musiken på max i vardagsrummet och börjar slänga på alla prylar på laddning som ska med. Dagen efter, torsdag, så kommer jag iväg vid lunchtiden och drar direkt på en podcast och slänger på farthållaren på bilen. Nu är det bara att softa tills ögonen börjar tröttna.

När man börjar närma sig Norges bergslandskap så måste man stanna och ta in storheten. Det är alltid en reaktion när man kommer in i dessa landskap. Man måste stanna upp, ta upp kameran, tar en bild och sedan lite fika. Därefter sitter man alltid med hakan över ratten när man kör och lapar inspiration eller snarare motivation för fotografering. Tror nog att jag tog 5-6 stopp på vägen till Runde för att ta lite bilder.

Så väl framme, strax efter 12 på natten så finner jag en parkering för bilar. Där det står skyltat NO CAMPING men jag tänker så här. Jag har ju ingen husbil, taktält eller vanligt tält. Jag sover ju i bilen som ser ut som en vanlig bil och det kan ju inte skada någon att jag står där precis om de andra 4-5 bilarna som står där visserligen tomma. Men jag tar det beslutet för natten och ingen blev påverkad av det.

Morgonen, strax efter 4.30, när jag stiger upp för att göra mig en rejäl kaffekopp så bjuds jag på en fantastisk soluppgång. Som plus i kanten fångar man en ensam havssula som jagar på morgonen.

Mitt mål var så klart att fotografera lunnefåglar, eller puffins på engelska som jag hörde de andra turisterna på berget fråga efter men det fanns även andra arter som fångade min uppmärksamhet. Storlabb, havssula, sillgrissla eller havsörn. Det fanns flera men dessa fångade också min uppmärksamhet och det var intressant att få dessa på bild också givetvis. Inte det lättaste eller vackraste bilderna men de blev dokumenterade i alla fall.

Dessa bilder jag fick under tiden på berget har jag Kalle att tacka för. Efter jag tog mina bilder på morgonen och slängt i mig kaffet så tar jag på mig ryggsäcken för att påbörja färden upp på berget. Strax efter 7 stryker jag igenom campingen som är fullbelagd men inte en enda själ verkar vara vaken. Konstigt tycker jag såklart efter som det känns som man missar mycket och någon mer morgonmänniska måste det ju finnas!

Väl upp på berget så tänkte jag att jag måste slänga av mig ryggsäcken o fläkta ryggen lite. Var nog själv i 30 minuter troligtvis sedan kommer den en annan individ upp för backen med kamera och ett stort teleobjektiv. Tack gode gud tänkte jag, det kanske inte var helt fel av mig att gå upp så tidigt. För jag vet ju inte vad som är bäst i detta läge när det gäller fåglar. “Well hello there” drar man till med såklart när man är utomlands! Efter de första utbytta meningarna så säger Kalle.

“-Är du svensk?”

“-Ja visst.”

“Då skippar vi engelskan!” säger Kalle.

Det visar sig vara jackpot för mig att möta denna människa på morgonen som lättsamt pratar om väder, vind o fåglar direkt. Vi spånar lite om att tillsammans kika hur det ser ut på den andra kullen där det är lite fågelaktivitet. De närmsta timmarna är fantastiskt härliga där vi snackar om både fotograferande som hobby och bakgrund till detta. Som också leder in på privatlivet och vad som lett till att man står här tillsammans på berget.

Vilken fantastisk individ. Tackar ödmjukt för guidningen för dagen och hoppas på framtida möten igen!

Klockan 17.30

Vi står på plats. I väldigt god tid kan jag tycka eftersom jag hörde flera gånger under dagen att lunnefåglarna kommer in på kvällen runt 21.00. Men detta vara en av erfarenheterna som Kalle hade som också visade sig vara korrekt. Det kommer välla in turister som vill ta bilder på dessa fina fåglar. Man vill ju såklart ha en plats långt fram vid kanten för att kunna få så bra bilder som möjligt.

Jag kan med 100% säkerhet säga att jag hade missat detta om det inte var för Kalle. De här bilderna jag fick under dagen och speciellt på kvällen när dom började komma in mot berget, lunnefåglarna. De har jag Kalle att tacka för och de är en av de bättre fågelbilderna jag tagit. Blodad tand är nog bara förordet då jag redan sitter och funderar på hur jag ska spendera resten av årets semesterdagar som jag har kvar.